Buenos Días.
Vi gör ett nytt försök, nu med ett simplare upplägg där någon annan redan gjort bloggen, fantastiskt.
Sitter just nu på altanen hos pappan. Det är mörkt och helt knäpptyst. Det känns som att mina tangenttryckningar ekar över byn.
Jag har inte riktigt kommit igång med det här bloggandet, det har inte funnits tid för det. Dagarna är fyllda med renovering, målning, barnlek, mat, besök, cava, sol, bad, kaffe, jordgubbar, shopping, hundar.. Jag börjar bli slut. Kan inte ens föreställa mig hur trött Stefan är som har arbetat fram till nu och gör sista dagen imorgon. Samtidigt som han flyttat ut hela huset och flyttstädat. Jag är så jävla tacksam. Det hade inte blivit någon resa utan honom.
Jag försöker och kämpar på. Känslorna börjar bli blandade, förmodligen med all rätt. Om vi får ihop allt under helgen så drar vi på måndag.. what.. ni hör ju själva, hur jävla sjukt det är. Ganska rätt så mycket på en gång kändes det som att jag ska vara redo för det här äventyret. Man är varken berest eller husvagnsvan. Eller stabil.
Nu flyttar vi fokus till renoveringen. Bilderna får tala för sig själva. Vi har en bit kvar, men det börjar hända grejer.. har även målat alla skåpluckor vita på utsidan och insidorna kommer se lite olika ut. Kylskåpet är spraymålat i guld. Det kommer upp mer bilder på det under helgen. Imorgon ska jag grundmåla väggarna, handla grejer till husvagnen och lägga på ett rejält kol med packningen..
